Det globala adress systemet för IP innehåller över 4 miljarder unika adresser som är uppdelade i mindre enheter som kallade subnät. Ett subnät kan innehålla allt från en enda till tusentals adresser. Genom att gruppera subnäten i större enheter kan varje operatör annonsera endast ett stort nät och tabellerna med listan av nät som routrarna skall underhålla hålls nere i storlek.
Detta är också orsaken till att operatörerna normalt "äger" adresserna du får. Vid byte av operatör för du därför också byta IP-adresser. Du kan se vad du har för global ip-adress på denna länk.

IP kan inte på egen hand skicka meddelande över kabel eller luft utan behöver för detta ändamål ett så kallat länkprotokoll, ett vanligt sådant är Ethernet (se annan sida)

Under 90-talet uppstod en oro för att adresserna på Internet skulle ta slut, det finns endast ett begränsat antal att tillgå och dessa gick inte att utnyttja optimalt. Dock uppstod ungefär samtidigt ett behov att skydda sina lokala nät vilket ledde till utvecklingen av brandväggar. Genom en kombination av användandet av nät som inte får förmedlas på Internet (privata nät) och adressöversättningar i brandväggar (endast en adress används utåt på Internet)  minskade behovet av adresser dramatiskt och krisen med akut adressbrist kan väl idag anses vara över.

Dock fortsätter utvecklingen av nästa generations IP-protokoll (IP version 6). Mer om det här.

Ett antal adresser i detta system är avdelade för att vara privata och inte användas på Internet. På detta sätt kan du använda icke registrerade adresser på ditt lokala nät och aldrig riskera att inte kunna nå någon på Internet som tagit samma adress. Privata adresser måste alltid översättas till globala, registrerade adresser innan du trafikerar Internet, något som görs av din brandvägg utan att du märker det, sk NAT (Network address translation). 

Det globala ansvaret för utdelning av IP-adresser har organisationen IANA. De ha delegerat det operativa ansvaret till följande regionala organisationer i olika delar av världen:

Europa (RIPE)    Nordamerika (ARIN)    Sydamerika (LACNIC)    Asien (APNIC)    Afrika (Afrinic)

Om du vill gå in i detalj om ipadressering har 3com skrivit ett utmärkt kompendium. Hämta här
Normalt delas IP-adresser ut dynamiskt av en server i det lokala nätet. Då används en teknik som kallas DHCP (Dynamic Host Configuration protocol). Om DHCP i Windows server kan du läsa här.