VPN är ett begrepp som mer och mer tagit fart när IP-näten byggs ut. Med VPN avses ett "nät i nätet", d v s en privat trafik kanal som transporteras över ett publikt eller annat nät. 

Ett populärt sätt att framställa VPN är som en "tunnel" mellan två ändpunkter. Allteftersom IP-tekniken fått fäste ersätter VPN-tekniken frame relay, ATM eller andra kopplade nät som X.21 X.25 och ISDN.

Det övervägande antalet implementationer av VPN handlar om att transportera intern trafik över Internet. Det standardeiserade sätt som VPN allt oftare byggs med är med IP-sec, en standard för kryptering av trafik mellan två kommunicerande enheter. Kryptering och en utvecklad certifikathantering innebär att ingen annan kan koppla upp sig eller "låtsas" vara motparten.

Man kan mycket väl själv bygga VPN mellan sina kontor med Internetförbindelser genom att ha en VPN koncentrator på huvudorten och konfigurera VPN mellan huvudorten och samtliga kontor. Nackdelen med detta är att all trafik tvingas passera huvudortens förbindelse, i fallet med trafik mellan regionskontor t o m två gånger vilket belastar HK:s förbindelse onödigt mycket.

Ett annat problem med egna VPN är drift, det kräver att det alltid finns tekniker på plats för felsökning vid eventuella problem vilket kan bli kostsamt för mindre företag. De allra flesta väljer därför fortfarande att låta operatören leverera sina privata nät. Operatörerna levererar ofta VPN genom att använda VLAN teknik (nivå 2) till kund och MPLS (Nivå 3) för att hålla isär de olika kundnäten i sitt backbone nät.